Den väntan som skär

Jag har väntat och haft begär
I mitt hjärta det skär

Vinkar nu mot himlen den blå
Lugnt och så sakta hej då

Har blivit äldre och betydligt klokare

Jag har hittat mig själv i ett hål
Där det tidigare stod ett bål

En eld så varm och het
Att all blev smällt till en smet

Men ur ruiner klättrar jag nu stark
Bryter ny mark

Härdad av allt som var
Har jag nu släppt allt jag bar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0