Något som Värmde

Förvånad öpnnade jag ett mail från någon jag kände för länge sen, någon som jag troligtvis aldrig kan bli vän med igen:



-Sitter och läser gamla brev och grejer från dej. Gråter och gråter och kan inte sluta. Har inte gråtit såhär på år! Tänk, att det tagit så lång tid innan jag verkligen förstått hur väldigt stort och unikt det vi hade var. Och hur kunde jag inte se ditt djup, förmodligen för upptagen av mej själv. Du ska veta att alla män efteråt haft otroligt svårt att mäta sej med dej, och att jag verkligen uppskattar det vi hade. Du har betytt otroligt mycket för mej, och gör än. Saknar dej som vän, du var min allra bästa. Saknar det mer än jag förstått förrän nu när jag blivit tillräckligt stark att rota i gammalt. Är super-lycklig med Jonas. Är inte alls så!! Men det är på nå vis som att en liten del av mej är stängd sen vi slutade va vänner. Hoppas vi kan ses framöver. Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0