somethingfast

Så många vägar att vandra, så många man kan klandra
Så många val och möjligheter i jakten på lycka och glädje
att man glömmer bort att leva nu
och den som är viktigast nämligen du


Vart gick vi vilse och när tog vägen slut?
allt jag vet är att nu vill jag bara ut!


I mörker och snår försöker jag gå tillbaks i gamla spår
men dom är suddiga och bleka,
bara ett minne hur jag brukade dig smeka


Vi var lyckliga och kära,
stod varandra nära
En tår rinner så sakta längs min kind
jag vet att jag har varit blind


Hur länge har jag varit ensam ute i kylan?
längs en stig vilse i snöyran


Ensamheten tränger så sakta inpå
förr var vi alltid två